Luxor
Luxor var i det forntida Egypten känd som Thebe. Idag bjuder staden turister på sevärdheter som Kornichen, Luxortemplet, mumifieringsmuseet, Luxormuseet samt Winter Palace Hotel.
Omkring 80 mil söder om huvudstaden Kairo, på Nilens östra strand, återfinns Luxor.
Den långsmala staden kallades av de gamla grekerna för Thebe och var en gång politisk och religiös huvudstad i det forntida Egypten.
Idag är Luxor först och främst en omtyckt turiststad och har så varit ända sen arkeologen Howard Carter i början av 1900-talet fann
farao Tutankhamuns grav i närliggande Konungarnas dal.
Kornichen
Kornichen (Sharia al-Corniche) är en av Luxors tre huvudgator. Gatan löper längs med Nilen och är kantad av palmer som erbjuder skugga åt
promenerande turister. Från strandpromenaden har man en bra utsikt över floden där större motordrivna kryssningsfartyg samsas med mindre segelbåtar, så kallade
felucker. Har man fått nog av att promenera kan man alltid betala en slant och istället
bli skjutsad med häst och fyrhjulig vagn (kalesch).
Luxortemplet
Bygget av det ståtliga Luxortemplet påbörjades under Amenhotep III:s styre (1390-1352 f.Kr.) och kom av senare faraoner undan för undan att
kompletteras med kolonner, statyer och obelisker. Templet är tillägnat den så kallade thebanska triaden bestående av gudarna
Amun, dennes gemål
Mut och deras son månguden Khonsu. Triaden firades årligen under
Opetfesten, då avbildningar av de tre gudarna bars i procession från Karnak
och Amuntemplet till Luxortemplet.
Föga förvånande har farao Ramses II (1279-1213 f.Kr.) satt stor prägel på Luxortemplet. Den 24 meter höga pylonen som utgör tempelingången är
täckt med scener från Ramses militära expeditioner, framförallt segern över hettiterna i slaget vid Kadesh. Av totalt sex kolossalstatyer
som flankerade ingången finns idag bara två kvar, båda med en sittande Ramses.
Fram till 1800-talets början fanns framför ingången även ett par 25 meter höga obelisker i rosa granit. Numera finns endast en kvar efter att
den andra obelisken 1835 förts till Frankrike och Paris där den idag står på Place de la Concorde.
Längre in i Luxortemplet återfinns den så kallade kolonnaden och Amenhotep III:s gård (Sun Court).
Kolonnaden består av en korridor kantad av fjorton rikt dekorerade pelare som ursprungligen bar upp ett tak 21 meter
ovanför markytan. Den 45 meter långa och 51 meter breda Amenhoteps gård visar upp totalt sextio pelare, fördelade
på tre sidor med dubbla rader där varje rad innehåller tio pelare.
Det var för övrigt på Amenhoteps gård som arbetare 1989 upptäckte 26 nedgrävda skulpturer daterade till omkring 1550-1070 f.Kr. (Nya riket).
Man tror att präster under antiken lät begrava de äldre skulpturerna för att bereda plats åt nyare, mer tidsenliga. Idag kan de 26
välbevarde skulpturerna beskådas på Luxormuseet.
Luxortemplet ockuperades på 200-talet e.Kr. av romerska styrkor men kom undan för undan att överges och uppslukas av ökensanden.
Ovanpå templet växte en hel stad fram vilken man kan se spår av än idag, framförallt genom Abu al-Haggags 1200-talsmoské.
Mumifieringsmuseet
Museet öppnade 1998 och berättar om mumifiering i det forntida Egypten. Utställningen visar föremål och substanser som var centrala för mumifieringsprocessen,
bland annat kanopkärl till den avlidnes
inälvor samt natriumsalter för att på konstgjord väg torka ut den avlidnes kropp.
Bland övriga utställningsföremål märks en magnifik staty av den schakalhövdade
Anubis, domen och de dödas gud.
Här finns också den välbevarade kistan och mumien av översteprästen Maseharti, verksam under
21:a dynastin (1069-945 f.Kr.). Museet kan också visa upp en imponerande samling mumifierade djur,
exempelvis katter, vädurar och krokodiler.
Luxormuseet
Luxormuseet slog upp portarna 1975 och kan idag ståta med en av världens finaste samlingar av egyptisk konst. Här finns exempelvis en
vacker staty i basalt som föreställer farao Thutmosis III (1479-1425 f.Kr.).
Vidare kan man i museet beskåda en mur rekonstruerad av 283 sandstensblock. Muren, ursprungligen en del av Akhenatons (1352-1336 f.Kr.)
tempel i Karnak, är täckt med reliefer som visar den unge faraon och drottning
Nefertiti dyrka solguden Aten.
För att locka ytterligare besökare har man valt att komplettera Luxormuseet med ett antal föremål från Tutankhamuns grav,
bland annat hans häststridsvagn (chariot). Gravföremålen inkluderar även så kallade shabti-figurer.
En shabti är en liten
figur som representerar en levande människa med en viss uppgift. Shabtin skulle utföra sin uppgift åt den avlidne i efterlivet,
exempelvis som tjänare eller soldat.
Luxormuseet är inte lika stort och välkänt som
egyptiska museet i Kairo men ändå väl värt ett besök.
Man satsar på kvalitet och en successiv ökning av antalet utställningsföremål. 2004 utökades museets kollektion med två kungliga mumier,
den av Ahmose I (1550-1525 f.Kr.) och den av Ramses I (1295-1294 f.Kr.).
Winter Palace Hotel
Winter Palace Hotel är Luxors främsta och mest anrika hotell. Byggt 1886 i klassisk viktoriansk stil med en tillhörande engelsk trädgård
har det femstjärniga hotellet genom åren haft många och prominenta gäster. Bland annat har den brittiska deckarförfattarinnan
Agatha Christie
(1890-1976) varit en flitig gäst på hotellet. Egypten och arkeologi fascinerade Christie, som bland annat skrev boken
"Döden på Nilen".
En annan av hotellets gäster var lord George Herbert Carnarvon, en brittisk adelsman som från 1914 och framåt bekostade Howard Carters
utgrävningar i Konungarnas dal. När Carter funnit Tutankhamuns grav 1922
offentliggjorde han sin upptäckt genom att sätta upp ett meddelande på anslagstavlan i receptionen till Winter Palace
Hotel.
Att tänka på
- Luxor är en turiststad så var beredd på att stångas med många och ihärdiga försäljare.
- Besök gärna Luxortemplet under kvällstid då den egyptiska värmen inte är lika påtaglig och fasadbelysningen är påslagen.
Ytterligare information